Stressigt, men snart över

 
En del av er vet att jag sedan i höstas arbetat med ett event som företaget ska ha i Stockholm. Vi siktade på 300 deltagare, men blir 270 som det ser ut. Vi hade kunnat få in de sista 30, men var tvungna att sätta stopp för att kunna ge anläggningen vi ska vara på ett definitivt besked om antal. Kristin Kaspersen ska vara moderator och Loreen avslutar kvällen med ett framträdande. Mitt i all denna storhet ska moi (!) hålla två föredrag.
 
Eventet är på torsdag och endast det ena föredraget är klart. Rent visuellt. Mitt manus är inte klart. Så, jag vet vad jag ska göra i helgen... Faktum är att det är beodrad övertid, vilket innebär att jag får betalt för att arbeta hemma. Det känns fint. Jag vill ju verkligen bli klar och jag vill göra två riktigt bra presentationer. Båda passen bygger mycket på statistik och det krävs en del kreativt arbete för att det ska funka utan att alla somnar. Jag har därför gjort en hel del bilder och grafiker i Illustrator.
 
Senaste 1,5 veckan har varit så galet intensiva. Nästan så att min hjärna slutar tänka när jag går från jobbet. Det tar nära på stopp. Händer aldrig annars. Lägg på en förkylning samt att jag låg vaken flera timmar här om natten. Det känns i kroppen. Stress. Jag är riktigt mör nu. Drömmer om siffror om nätterna.
 
Jag avskyr stress och vad den gör med mig, men nu är den ändå ok, eftersom jag vet att den är kortvarig. Nog för att jag ska jobba hela helgen, men sen är det tre arbetsdagar kvar till eventet. På fredag morgon lämnar vi Stockholm och kommer tillbaka lagom till lunch. Därefter är det bara några futtiga timmar och så är det över. På riktigt över. Då är jag fri och ett nytt, ännu så länge ovisst, liv väntar. Sweet!
 
Bilden är från min telefon. Jag räknar ner.

Kommentarer
Postat av: Maja

Modigt att föreläsa för så många!

Svar: Jag har aldrig gjort det förut... Det känns både jobbigt och spännande.
Sofie

2014-01-26 @ 19:55:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0