Om jag skulle beskriva mig själv med ett ord skulle det vara detta: Kreativ. Ja, jag är obstinat, glad, orolig, musikalisk, lat, rolig och mycket mer, men om bara ett ord får sägas är det kreativ.

 

Ju mer jag tänker på desto mer vet jag att det är så jag funkar. Jag har ett kreativt sätt att angripa saker. Kreativitet handlar inte bara om att uttrycka sig på konstnärligt vis. Det handlar om hur man tar sig an problem, hur man löser saker. Det har med förmågan att tänka nytt att göra.

 

 

Lika mycket som kreativiteten är en problemlösarmetod för mig lika mycket är det ett behov att få uttrycka mig på olika sätt. I ord, med färg och form. Med andra ord omvandla en tanke, idé till en produkt.

 

Om jag inte får utrymme att nyttja min kreativitet på båda sätt blir jag närapå deprimerad. Så starkt är behovet. Och det är i det jag insett att kreativiteten liksom definierar mig. Kreativiteten är min drivkraft. Utan kreativitet tappar jag fart och lust. Namnet på min blogg är ingen slump.

 

Jag tror även kreativiteten i mig är ett sätt att se på världen och att möta den. Lite som att se det vackra i det fula, men också att vrida på perspektiven och hitta något bra i det som först verkar dåligt. Att omvärdera det första intrycket.

 

De här tankarna ligger till grund för vad jag vill ha ut av min framtid och orsaken till den nattliga dröm jag haft några gånger det senaste: Jag är på en främmande plats, finner mig ensam utan både plånbok och telefon och jag har inte en aning om hur jag ska komma hem. Det finns ett stänk av panik i detta samtidigt som jag genast försöker tänka ut en lösning.

 

Min stackars hjärna tar nätterna till att bearbeta alla idéer som bolmar omkring i skallen på mig. Det tar aldrig slut där uppe. Tankarna pågår alltid. Alltid nya idéer. Alltid.