Det kan bli så himla dumt när man jämför sig med andra. Eller när tredje part jämför två parter.

 

Exempelvis så här: Person 1, 2 och 3 sitter och pratar om livet och vad som har påverkat en. Sorger och besvikelser som satt sina spår. Person 1 och 2 har båda tunga upplevelser och händelser i bagaget. Person 1 berättar om en sådan och hur det har påverkat. Då säger person 3 att det är ju ingenting i jämförelse med vad person 2 har gått igenom.

 

 

Person 1 berättade bara om sin erfarenhet och var ledsen över den, men jämförde aldrig med person 2. Det var person 3 som jämförde och därmed också gjorde skillnad på de olika upplevelserna. Innebörden av vad person 3 säger är (eller kan upplevas) som om person 1 ska vara glad för att hen inte haft det som person 2.

 

Jag har varit med om det här själv. Jag har varit både person 1 och 2, men jag hoppas innerligt att jag aldrig är person 3. Det värsta är nog när man själv inte tillåter sorgen och besvikelsen att ta plats. Att man förminskar det svåra man gått igenom för att man jämför med någon annan. "Ja, men tänk NN. Hen har det mycket värre än jag." Vem bestämmer det?

 

För att ta person 3:s perspektiv så är det nog inte illa menat, men det kan hamna väldigt fel. För hur det än är så är den egna upplevelsen den värsta för det är den enda man har. Man kan ju aldrig leva sitt liv genom någon annans erfarenheter.

 

Kontentan: Jämför inte. Ställ inte dina sorger bredvid någon annans. Ej heller andras sorger bredvid varandra. Sörj över skiten i ditt liv så mycket och så länge som det behövs, men glöm inte att gå vidare.