I måndags eftermiddag kröp migränen på. Inte våldsamt. Mer som en tung keps kring skallen. Väl hemma tog jag tabletter och kröp ner i sängen. Jag sov en timma och sen gick jag upp och åkte iväg till kören. Värken i skallen var kvar, men jag kunde inte hålla mig borta från körövningen. Att sjunga ger mig sådan glädje. Plus att jag inte vill missa övningarna, eftersom vi går så fort fram.

 

När jag kom hem igen hann jag knappt lägga mig innan jag sov. Ändå var det tungt, tungt att gå till jobbet igår. Värken i skallen satt kvar. Det händer att den ger med sig fram på förmiddagen, men det gjorde den inte. Jag hade svårt att koncentrera mig och kom knappt framåt i mitt arbete. Satt och kisade mot skärmen.

 

Vid lunch gav jag upp. En kollega skulle till Backaplan så jag fick skjuts dit och promenerade den korta biten därifrån och hem. Det var skönt med kylan. Jag åt lite och la mig på soffan. Tänkte att jag skulle sova. Det dröjde dock till halvsju innan sömnen kom. Då hade jag tagit flera omgångar tabletter samt kört huskur med ingefära, gurkmeja och honung. Smakade apa.

 

Jag vaknade till vid 22. Hann bara reflektera över att jag låg på soffan innan jag somnade igen. Vaknade vid 03, gick upp på toa och tänkte att jag lika gärna kan fortsätta sova på soffan. Somnade om och vaknade när klockan ringde vid halvsju. Tolv timmars sömn! Ändå var kroppen som bly när jag vaknade i morse. Jag hade lätt kunna sova ännu mer, men min intention var att gå till jobbet.

 

När jag stod i köket och fixade med frukosten insåg jag att det inte kommer att gå. Yrsel och värme böljade genom kroppen. Dagen efter migrän är många gånger lika illa som dagen med migrän. Armar och ben ömmar och hjärtat slår tungt. Lite som efter en magsjuka eller influensa när febern lämnat kroppen. Man är inte sjuk, men inte frisk heller.

 

Jag fattar knappt att jag kunde sova tolv timmar. Från halvsju till halvsju! Ska försöka ta mig ut på en kortare promenad senare, men än så länge har jag inte kommit upp ens.