Ända sedan jag var tonåring har jag velat tatuera mig. Jag har vridit och vänt på den där tanken. "För alltid" är inte att leka med. Vad kan jag tänka mig att ha på min kropp oavsett ålder? Vad kan jag stå för livet ut?

 

Sen ungefär två år tillbaka har de där tankarna intensifierats och jag har till och med kommit fram till vad jag skulle vilja ha för motiv. Och ja, det skulle vara en rödhake. För mig finns det en historia och en betydelse, men den måste jag nödvändigtvis inte dela.

 

Att tatueringstankarna blev mer på allvar för ett par år sedan var för att jag kom i kontakt med en tjej som gick som lärling på en studio. Jag följde hennes arbete genom de bilder hon la upp på nätet. Jag imponerades av hennes jobb. Ändå var det något som höll mig tillbaka. Kanske för att jag inte såg min tatuering bland sakerna hon gjorde. Inte den typen, stilen, känslan jag ville åt.

 

Så här har jag tänkt. Jag vill att den som tatuerar mig ska vara tjej och jag vill uppfatta i både skisser och tatueringar hon gjort tidigare att hon är konstnär. Inte bara en skicklig tatuerare. Alltså, det måste finnas något som griper tag. Som får en att haja till. Det är svårt att förklara, men det kanske handlar om passion och artististk integritet. Dessutom skulle jag vilja att det fanns en personlig anknytning på något sätt.

 

Min väns pojkväns brors flickvän är tatuerare och hon har det där konstnärliga som jag letat efter och dessutom är hon extra förtjust i att teckna och tatuera djur. Bingo!

 

Jag träffade henne i helgen och pratade lite kort om det här med tatueringar och jag bad henne att göra en skiss. Så kanske är det nu det blir av. Det kanske blir en liten rödhake på min arm till slut. Risken/chansen är väl att det inte slutar där ...