Det är smått sjukt och svårt att ta in att jag faktiskt kommer att starta ett nytt liv om sex dagar. Allt det där som jag har kämpat och strävat efter så länge är plötsligt inom räckhåll. Det är en märklig känsla. Det handlar inte om att jag glorifierar och sprider rosaskimmer över det som komma skall. Livet i Göteborg kommer också att bli vardag, men det är ju just det jag vill.

Tänk alla gånger jag har besökt Göteborg under de senaste åren och som jag har kämpat med känslorna då. Det är underligt att bara vara en besökare i sin egen stad, men det är precis så det har varit. Ibland har det känts som om jag åker bort när jag åker hem och vice versa.

I över ett år har ett liv i Göteborg varit mitt mål. Nu är jag snart där. Istället får jag sätta upp nya mål att jaga. Vad det kommer att bli vet jag ännu inte. Jag har vissa tankar och funderingar på saker jag vill genomföra, men det mesta får jag än så länge lämna åt tidens gång.

Än en gång vill jag säga det här: Jag har inte haft flyt. Jag har jobbat för detta länge. Sinnena har stått öppna och jag har varit beredd när tillfället bjudits. Det är så det funkar. Om man bara längtar efter förändring händer ingenting. Som en kollega sa:
– Man kan inte bara sitta med armarna i kors och tro att man ska få både jobb och lägenhet.

Han har rätt.

Bilden är från mitt första inlägg på bloggen och är tagen i Göteborg.