Sova med öppna ögon

 
Det här är vad jag ser när jag ligger i min säng. Detta är till vänster om mig sett utifrån att jag ligger på rygg i sängen. Och ja, mitt sovrum är stökigt.
 
 
Rakt fram har jag mina garderober. Väldigt ofta står en eller två dörrar på glänt och det hänger alltid nån eller ett par klänningar på utsidan. För att luftas eller för att de är för långa för att få plats på insidan.
 
 
Snett till höger genom dörröppningen (utan dörr) ser man ut till köket.
 
 
Till höger har jag en klädstång och diverse bråte. Bland annat två backar med lock. Den ena med massa elsaker. Typ förlängningssladdar och sånt. Den andre är full av verktyg. Ovanpå står en skokartong med mina skärp.
 
Nu till saken. Ibland sover jag med öppna ögon. Seende, öppna ögon. Ja, det är lite creepy. Jag har ju aldrig sett det själv, men efter några års erfarenhet har jag kommit fram till detta. Vilket påminner mig om en gång för många år sedan då jag var på läger. En vän satt eldvakt på natten och berättade på morgonen att jag hade satt mig upp i min säng och stirrat rakt fram. När han pratade med mig svarade jag inte. Jag trodde inte på honom, men nu gör jag det. Måste fråga honom om detta vid tillfälle.
 
Hur som helst. Jag är väldigt lättpåverkad av stress och oro. När jag befinner mig i någon av dessa känslor sover jag oroligt och drömmer konstigt. I natt var det så. Att jag vet att jag sover med öppna ögon är för att jag plockar in synintrycken i min dröm. Alltså oavsett vad jag drömmer så pågår drömmen i det rum jag befinner mig i. Under sömnen ser jag mig omkring och ser det som är på bilderna ovan. Fast mer dunkelt då, eftersom det är mörkare på natten.
 
I natt drogs lådan med skärp in i min dröm. Det är omöjligt att återberätta drömmen, för den har ingen sammanhållning alls, men någon sa till mig att det låg saker i den där lådan som inte skulle ligga där. Saker som tydligen tillhörde mig och resten av sakerna tillhörde någon annan. Alltså skulle jag rensa ur mina grejer. Just när jag höll på (i sömnen) att rota i skärplådan så fick jag grepp om ett flätat läderskärp. Då går en signal i mig och jag fattar vad det är jag gör. Utan att vakna släpper jag skärpen, går vidare från drömmen och sover vidare. Eftersom det var mörkt hade jag svårt att urskilja skärpen med synen, men jag vet väl att jag hävde mig över lådan och grävde i den. Visst är det märkligt.
 
Det är samma princip för sömngående. Den som går i sömnen har ögonen öppna och hjärnan bearbetar synintrycken samtidigt som man också drömmer. Det är väl ingen som blir förvånad efter den här lilla redogörelsen om jag säger att jag var sömngångare som barn och att jag också minns flera av gångerna som jag gick i sömnen. Att jag minns tror jag har att göra med just detta: att ögonen är öppna.
 
Dessa sömnsekvenser är alltid jobbiga. När jag vaknar på morgonen känner jag mig inte utvilad utan snarare utmattad. Det är ju inte så konstigt, eftersom hjärnan har varit aktiv och inte passiv som den bör under sömn. Känslan jag har i dessa drömmar är också alltid väldigt besvärande. Eftersom synintrycket placerar drömmen i mitt sovrum placeras också allt det jag drömmer i mitt sovrum. Så även om jag inte ser en massa personer i rummet så är de där. Drömmen är en blandning mellan det medvetna och det omedvetna. Jag känner mig extremt otrygg och utsatt i dessa drömmar.
 
Jag drömmer väldigt sällan att jag går naken på stan, men jag skulle gissa att det är ungefär samma känsla. Ibland förmår jag förklara för hjärnan att mina fönster är stängda och ytterdörren låst - ingen kan ha tagit sig in och därmed är det inga personer i mitt rum. Det är bara en dröm. Ibland lyckas jag på så vis släppa drömmen (förmodligen också att stänga ögonen) och sova vidare. Detta har krävt många år av träning vill jag lova.
 
Oj det blev ett långt och mastigt inlägg detta. Jag hade kunnat skriva mer. Är det någon bland mina läsare som sover med öppna ögon? Det skulle vara intressant att veta.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0