På frågan vad jag är bra på kan jag ha svårt att svara. Det är något som jag även märker hos andra. "Jag har ingen talang." eller "Jag är inte bra på något särskilt." Jantelagen har väl sin del i detta. Vi är liksom fostrade att inte framhäva oss själva och vi tycker många gånger illa om människor som agerar så. Texten nedan har jag tagit direkt från detta pressmeddelande och jag tycker tankegången hos Per Frykman är intressant.

Citat:
Det vi märker är att i vårt land har vi blivit lite av experter på våra svagheter. Det är något vi ofta fokuserar på och vill förbättra och konsekvensen blir till slut att vi blir lagom bra på allt. Då slår "good enough-tänkandet" igenom med full kraft och ni som läser min blog vet säkert vad jag tycker om det. Men jag har faktiskt inte mött någon än som blivit framgångsrik på sina svagheter. Det är först när vi konkret känner våra upplevda styrkor som vi kan och vågar addera fullt värde, annars är risken stor att de undervärderas och begravs.

Men det vi också ser är att de flesta vet inte vad man upplevs vara bra på och då fastnar många någonstans i mitten och utnyttjar inte fullt ut sina styrkor. Om du inte är 100 procent övertygad om alla delar av din kompetens, hur ska du då kunna övertyga andra om vad du kan bidra med. Det handlar inte längre om din historia utan vart dina talanger, din ambition och din passion för dig. Det är också lite symptomatiskt att de allra flest ledarskapsprogram fokuserar på svagheter i ledarskapet istället för det som redan fungerar.
Slut citat.

Faktum är att man faktiskt kan vara ödmjuk och samtidigt vara bra på saker. Jag är bra på mitt jobb. Det är klart att jag har svagheter. Nästan varje dag får jag ta hjälp av min kollega P. Men på det stora hela är jag bra på det jag gör. En sådan sak tror jag är viktig för de flesta att säga sig själva. Så! Nu tycker jag vi alla slutar att vara lagom.