Myntet trillade ner så att det nästan gjorde ont. Jag hade pressat in mig själv i ett hörn där jag inte trivdes. Jag hade fastnat i tanken att jag skulle måla tavlor som andra skulle gilla. Målningar med tydliga motiv som alla kan förstå. Så dumt! Det är ju inte så jag målar. Jag målar efter känsla. Inte det reella. Även om det ofta finns konkreta delar i tavlan så bygger mitt målande mer på visionen eller illusionen av saker.

Efter det där tankarna kom jag igång och det var så skönt. Jag har känt mig så lustfylld och lycklig. Flera gånger om, innan jag gick till jobbet idag, var jag inne och vände i arbetsrummet för att bevittna det som hade hänt.