Jag mår bra av att måla. När jag går in och sätter mig i mitt arbetsrum fylls jag av glädje och förväntan över vad som komma skall. Jag kan sitta en lång stund och titta på mina färgtuber. Jag utgår oftast från färgerna när jag börjar på en ny tavla. Utifrån färgerna växer motivet fram. Ibland har jag ett mer förutbestämt motiv. Båda sätten är utmanande på sina egna vis.

När jag målar är jag så närvarande det bara går. I just den stunden, det penseldraget. Mitt fokus är totalt. Även om tankarna kan springa omkring så rör de sig främst kring hur färgen lyfter fram en form - eller förstör den. Hur jag ska få till det där? Hur kan jag göra det annorlunda?

Efter gymnasiet gick det flera år utan att jag målade och när jag så smått började igen kunde det ändå gå flera månader mellan varven. Nu får jag abstinens om det går en vecka eller två. Jag kan inte förstå varför jag låtit bli att måla tidigare med tanke på alla positiva känslor det ger mig. Det som är roligt är att idéerna blir bara fler ju mer jag håller på. Just nu har jag massa med projekt. Blir hälften av skulle det vara bra.

Jag har också tänkt att jag ska förkovra mig i böcker om mina två favoritkonstnärer - Pablo Picasso och Vincent van Gogh -  för att lära mer om deras måleri.