Vad viktigt det är med ett bra bemötande! Det kan göra skillnad på en hel dag. I förmiddags var jag på sjukhuset för att få nacken röntgad. Jag gillar inte sjukhus. Det ger mig dåliga vibbar och jag får alltid en känsla av att vara i vägen. Som om man söker vård utan att behöva det. Jag vet varken namn eller titlar på de två kvinnorna jag mötte, men fantastiska var de i alla fall. Den första ropade upp mitt namn där jag satt i väntrummet. Hennes leende gjorde mig lugn.

På väg in i röntgensalen småpratade hon med mig och vi pratade om min kappa. Hon blev glad över hur fin och välsydd den var och blev lite nostalgisk när jag visade att den köpts i Värnamo. Jag berättade att jag i min tur köpt den på second hand. "Vad kul att du kunde uppskatta den fina kvaliteten" sa hon och berättade att hennes mamma varit sömmerska.

Väl inne i salen kom kvinnan som skulle utföra själva arbetet. Hennes sätt att prata var mjukt och lättsamt. Hon förklarade att när man röntgar nacken tar man flera bilder. Eftersom jag inte tänkt på att ta med ett hårband fick jag låna hennes penna för att sätta upp håret i en knut mitt på huvudet. Sex bilder togs. Ett från vardera sida. Ytterligare ett från varje sida där jag vrider nacken. Ett bakifrån och ett framifrån.

Bilden som togs framifrån var för att fånga den översta kotan, tror jag det var. För att kunna göra det fick jag stå med munnen på vid gavel. Första försöket misslyckades. "Dina tänder kom med" sa kvinnan och skrattade. Ett annat bemötande och jag hade känt att det var mitt fel. Hon fick mig bara att känna mig väl till mods. Värdefullt.

Glöm inte att önska låtar i Musikhjälpen! Kolla föregående inlägg!