Vila och njuta lyckan

 
I fredags eftermiddag packade jag in mig och mina tavlor i en lånad bil och körde mot Värnamo för en helg med goda vänner. Helgen inkluderade visning av mina målningar. Fredagen bjöd på riktigt ruskväder och jag körde i ösregn och mörker. Sämsta tänkbara körvädret.
 
 
Desto skönare att vakna upp på lördagen till det här vädret och på den här härliga gården. Nu har jag varit där så många gånger att det börjar kännas som hemma. Nästa gång jag ska dit vaknas det bröllop!!
 
 
Eftersom jag var i Värnamo var jag helt enkelt bara tvungen att åka till Erikshjälpen. Tyvärr träffade jag ingen jag kände varken bland kunderna eller bland personalen. Däremot sprang jag på en hejans massa trevliga lampor som jag hade kunnat köpa allihop, men jag lät bli denna trearmade skönheten.
 
 
Jag lät även bli den här parlampan i glas, mässing och teak.
 
 
Den här däremot kunde jag inte låta bli. Ni ser ju! Vilken skönhet! Nu ska min 20-talsreplika från 70-talet bytas ut mot en lampa som passar bättre till min övriga inredning. Jag är lite kär i den! 200 kronor gick den på. Det är ett bra pris. Jag köpte även en klänning som var väldigt fin. Jag har inte provat den än och har därmed heller ingen bild på den, men det kanske jag återkommer med.
 
 
Eftersom vi inte ville slå hål hur som helst i väggarna så nyttjade jag istället hyllor och skänkar och kamminer att ställa och hänga mina målningar på.
 
 
Storslaget! Min egen favoritmålning på pampigaste platsen. Detta är tavlan jag aldrig någonsin kommer att sälja.
 
 
Att tillbringa en hel helg med dessa. Glädje! Bakom dem syns några av mina målningar.
 
 
Jag tog två bilder när jag tyckte att det var mycket folk för att kolla på kläder och konst. Det här är inget hur det såg ut en stund senare. Det var så trångt att det knappt gick att ta sig fram.
 
Jag hade låga förväntningar gällande eventuell försäljning av mina tavlor. Jag visste att de allra flesta kom för klädernas skull, men jag sålde fyra tavlor och har fått en reservation. Det känns väldigt roligt! Två av mina före detta kollegor kom dit. B hann jag inte prata så hemskt länge med, men P stannade nog en timma och vi hann fika och prata igenom det senaste. Jag är väldigt glad att just dessa två kom. Det betydde mycket för mig.
 
I övrigt var den största behållningen att bara få vara i denna fantastiska miljö med min vän och hennes familj. Stort tack till E som bjöd in mig och som ordnade hela den här tillställningen!
 
 
Jag kom iväg tidigare än jag trodde från Värnamo och svängde in hos mina föräldrar i Ulricehamn. Där befann sig även mina systersöner så jag hann krama på dem också. Efter lunch och prat om framtidsplaner drog jag vidare. Hem och packa ur bilen och iväg till Kungälv för att lämna den åter. Tack J för lånet!
 
 
Jag tog bussen tillbaka till Göteborg och fick en halvtimma över innan jag skulle åka vidare. Jag insåg att jag hunnit bli hungrig igen så det blev sushimiddag.
 
 
När jag hoppade av vid Redbergsplatsen var det så här vackert! En ser inte det på bilden, men i verkligheten syntes Hisingen och en av kranarna. Det gjorde mig glad.
 
 
Målet för kvällen var en piano- och orgelkonsert i St Pauli kyrka. Jag har svårt att sätta ord på det, men det var överväldigande. Med orgeln bakom ryggen, uppe på läktaren, och flygeln framför fylldes hela kyrkorummet av denna stora och mäktiga musik som musikerna levererade. Snacka om att översköljas av musiken! Jag tänkte när jag satt där: Tänk om man kunde fotografera musiken för att kunna förmedla den vidare. Ni får ta mig på orden istället. Konserten pågick en timma, men jag hade nog kunnat sitta där hela natten och lyssna. Fantastiskt! Tack!
 
 
I väntan på vagnen hem kom en man och började prata med mig. Han berättade att han just varit på en otrolig konsert och vi konstaterade att vi hade varit på samma. Vi delade våra tankar och känslor. Det var roligt. Båda så uppfyllda av musiken.
 
Angående bilden. Jag tyckte det var roligt att någon gjort ett hål i busskurens glas för att låsa fast det med ett hänglås. Detaljerna.
 
Jag var otroligt trött när jag kom och sov elva timmar i natt och gick inte upp förrän efter 14. Idag gör jag ingenting. Ikväll är det kör. Det får räcka. Vilken lyx! Att bara kunna vila och njuta av lyckan som rusar omkring i kroppen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0