I förmiddags satte jag mig på bussen och åkte till Sjövik. När jag gick längs den här vägen kom ett rådjur plötsligt upp på vägen en bit framför mig. Djuret stannade upp, liksom jag, så stod vi där och tittade på varandra en lång stund. Det var så fint! En bonus med att komma till Sjövik är att alla man möter längs sin promenad hejar på en. Det gillar jag!

 

 

Jag skulle till Sjöviksgården och hälsa på en vän. Här har jag jobbat inte mindre än sju säsonger av mitt liv så det är en speciell känsla att återvända. 

 

 

Gården är med i ett projekt och kommer att bjuda in till retrokafé fram över och därför håller man nu på att inreda en del av gården i 50-talsstil. Bland annat har man köpt in denna fantastiska soffgrupp. Så snygg!

 

 

Fin!

 

 

Bland allt det gamla fanns en Värnamo Nyheter från 1969! (Jag har ju jobbat på den tidningen i flera år!)

 

 

Där fanns även en broschyr från Liseberg.

 

Det är som sagt speciellt att komma till gården igen. Minnet av alla dem jag jobbat med fladdrar förbi. Djupa samtal, oskyldiga bus och tanken på vad mycket jag lärde mig där. Ansvar (redan som 18-åring fick jag ta fullt ansvar i köket och leda arbetet på mina pass), teamwork, kommunikation, service och att skitgörat är en del av det roliga. Men jag lärde mig också mycket annat. Personlig utveckling tack vare goda samtal med både chefer och kollegor. Lönen var usel, men det var i princip aldrig tråkigt att jobba. Det kunde vara jobbigt, men inte tråkigt. Den här gården har jag mycket att tacka för.