Efter jobbet igår åkte jag till min bror och hans fästmö som fick barn för en vecka sen. Så himla fin, liten unge. Han låg och sov i min famn nästan hela kvällen tills det var dags för mat.

 

Tidsperspektivet är roligt med en nyfödd. Brorsan sa något om att: "så har han gjort i flera dagar" och jag: "han har ju knappt funnits i flera dagar". Det är coolt. Visst fanns han innan dess, men inte på det här viset.

 

Att hålla en nyfödd är verkligen fantastiskt. Perfektionen. Den lilla knubbiga näsan, dragen som återfinns i föräldrarnas ansikte. De små naglarna och muskelryckningarna i sömnen. Äta, bajsa, sova.

 

Under några korta ögonblick vaknade han till och tittade på mig. Sökte med blicken. Och när jag försiktigt klappade honom med fingret öven kinden kunde jag se att han gillade det. Han blev alldeles avslappnad och somnade igen.

 

/Mycket stolt faster