Det där med dikter...
Jag har så många drömmar. Det är så mycket jag vill göra. Vissa saker skulle vara fullt genomförbara. Det som saknas är tid och ork. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att jag ska sätta samman mina dikter till en bok. Jag har till och med skrivit om det här förut. Men det blir inte av.
Nu är jag inne i ett flow igen när det gäller dikterna. Det har blivit 30 stycken sen början av april fram till nu. Två bara igår. Mitt största problemet, som också är en lyx på ett sätt, är att jag har så fruktansvärt många dikter. För ett år sedan räknade jag efter. Då var det över 700 stycken och på ett år har det ju blivit mer. Hur ska jag orka gå igenom alla för att välja ut material till en bok? Och hur ska jag sortera dem? Tidsmässigt. Innehållsmässigt. Korta för sig, långa för sig. Alfabetiskt ordning efter titlar. Nä. Den sista går bort.
På det stora hela skulle jag kunna säga att mina dikter kan delas in i tre kategorier med ett gemensamt övergripande tema: Relationer. Kategorierna skulle kunna nämnas: Dåliga relationer, bra relationer och andras relationer.
Jag borde nog köpa mig en skrivare, skriva ut alla dikter och sen lägga dem i olika högar. Typ: Definitivt med, kanske med och definitivt inte med. Men uppåt 800 dikter...hjälp?
För en stund sen slängde jag upp en dikt på facebook. Ångrade mig direkt, men lät den vara kvar. Sedan 2006 publicerar jag dikter på ett webbforum. Där är det aldrig nervöst, men där hänger å andra sidan likasinnande. Gissar att det är bra att öva om jag nu ska ge ut en hel bok med mina dikter så här delar jag med mig av fler:
Avslut
Värken i bröstet. Molandet. Tanken som inte finner ro. Kärleken som måste stillas, tystas. Som inte får lyfta sina vingar. Regnet som faller, dränker gatorna, blir bakvända balansen när allt rämnar i samma hamrande takt.
Storstädning
Försöker hitta alltings
rätta plats
men minnet av
oss
skaver i alla lådor
rätta plats
men minnet av
oss
skaver i alla lådor
Resonans
Med tidens verkan
har jag blivit svagare
och samtidigt stark
böjt mig som träd vid havet
inte knäckt
Jag bränner mina minnen
tystar ner tankarna
rensar och slänger
för att bli fri
Vill leva med
längtan
i händerna
Har lärt mig att
kärlek har gränser
Jag är inte längre gratis
Priset är tålamod
En liten ton
ljuder i botten
har inte nått sin fulla klang
men som han sa
Tomhet är en förutsättning
för resonans
har jag blivit svagare
och samtidigt stark
böjt mig som träd vid havet
inte knäckt
Jag bränner mina minnen
tystar ner tankarna
rensar och slänger
för att bli fri
Vill leva med
längtan
i händerna
Har lärt mig att
kärlek har gränser
Jag är inte längre gratis
Priset är tålamod
En liten ton
ljuder i botten
har inte nått sin fulla klang
men som han sa
Tomhet är en förutsättning
för resonans
Kommentarer
Trackback