Jag och Bad Religion
Mellan 21.27 och 21.47 igår kväll pågick följande sms-konversation mellan en vän och mig:
M: Sugen, börjar om 30'. Har en biljett.
Jag: Jösses! Det var kort om tid. Vet inte om jag hinner. Finns det möjlighet att lämna biljetten i dörren?
M: Skall kolla. Fick reda på presspass lite sent.
J: Ok.
M: Fixat, ligger en i ditt namn.
J: Grymt! Jag åker nu :) Lämnar telefonen hemma. Inget batteri... Hoppas vi hittar varandra!
M: Längst fram i mitten.
J: :)
Bad Religion spelade på Sticky Fingers igår inför en publik på blott 400 personer och biljetterna sålde slut illa kvickt när spelningen utannonserades. Jag lyssnar inte mycket på den här typen av musik nu för tiden, men jag har gjort och spelningen var överväldigande bra! Bandmedlemmarna är ju gubbar nu, men oj, vad de levererade! Vilken energi. Trummisen var löjlig. Helt frenetisk och inte en miss (vad jag märkte). Jag stod och mös hela spelningen (vars start jag bara missade med 10 minuter).
Ja, det här var helt klart en upplevelse jag är glad att lägga i mitt bagage. M hade nämnt någon dag tidigare att han eventuellt skulle kunna ha en biljett till mig så jag var inte helt oförberedd när hans sms kom. Fast jag var i princip på väg att gå och lägga mig. Jag studsade upp från soffan. Fräschade till mig och slängde på mig kläder. Kutade iväg till Hjalmar Branting och fick vänta några minuter på en spårvagn. Sen är det ju helt kaos i centrum på grund av ombyggnad så jag gick från Nordstan till Sticky. Det blev en bra uppvärmining inför spelningen.
Läs GP:s recension.
Kommentarer
Trackback