Jag blev lockad ut på lunchen av solen som sken så jag tog mig en prommenad mot Operan och tillbaka.

 

 

Det solen glömde nämna var att vinden var isande kall och genomträngande.

 

 

Det nöp i kinder och öron.

 

 

Kanske inte konstigt. Det är ju så kallt att det ligger is i hamnen.

 

 

Inte så tjock, visserligen, men kallt var det. Kallt och vackert och jag ångrar mig inte en sekund att jag gick. Is till trots, men den är ju sprucken och lossad! Vår på gång, minsann.