Musik att längta efter

 
Som jag längtat efter Timo Räisänen. Han är en av de bästa liveartister jag vet. Hans kärlek till musiken och publiken är sannerligen genuin och enorm. Hans nya album Endeaver har fått allifrån sura munnar och svala tvåor till jubel och starka fyror. Personen bakom ett av de svalare betygen gnäller över att Timo aldrig går på djupet. Personen som skrev så har nog inte läst de intervjuer där Timo vänder ut och in på sig själv. Där han öppnar rätt in och igenom. Eller på hans äldre musik för den delen.
 
Den senaste tiden har jag lyssnat en hel del på hans gamla material. Jag gillar det mesta, men absoluta favoritplattan är Love will turn you around. Den är allt annat än lättsam. Här finns den där ångestsipprande olyckan som bara kan komma ur egen erfarenhet.
 
 
Den plattan är den tyngsta i samlingen. Inte bara till texterna utan också musikaliskt. Lyssna på "My Valentine" "Michael" och "Sunday" så kanske ni får grepp om vad jag menar. Fullkomligt lysande! Timo Räisänen kan det här med musik. Men även de ännu äldre albumen Lovers are lonely och I'm Indian är fantastiska. Ta låtar som "I'm Indian" "Don't let the devil ruin it all" och "With a mask on". Oj, oj. Det är inte särdeles lättsamt trots att han hävdas göra pop. Vemodspop då.
 
Sen kom coverablumet ...and then there was Timo - en samling B-spår. Jag hörde Timo prata om den där plattan en gång och han förklarade att han inte hade några B-låtar själv, att det var därför han gjorde covers. Och så samlade han dem.
 
Plattan jag har lyssnat minst på är The anatomy of Timo Räisänen. Jag har nog egentligen bara hört singlarna från den: "Numbers" och "Outcast". Jag får väl ta en ordentlig genomkörare nu när jag är igång och lyssnar på honom igen.
 
Nya plattan har jag inte hunnit höra tillräckligt mycket för att tycka något om än. Faktum är att jag har slagit till på ett fysiskt album. Mitt första på väldigt länge. Jag tänkte göra det till en vana - att köpa en platta i månaden. Jag tycker fortfarande att det är roligt att köpa skivor. Framför allt av svenska musiker. Deras skivor vill jag ha.
 
 
Den 16 november spelar Timo Räisänen på Pustervik och jag har lagt beslag på tre biljetter. En till mig och en var till mina kära vänner på bilden. Den här bilden är tagen vid samma tillfälle som den översta. Alltså på Way out west 2009. Bild nummer två är från Göteborgs kulturkalas 2010. Pustervik känns för övrigt som den perfekta lokalen för den här spelningen. Jösses vad jag längtar!
 
Vilken helg det kommer att bli! En efterlängtad spelning i sällskap med två av jordens bästa människor. Längtar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0