Min kollega H delade med sig av länkarna till klippen nedan i förra veckan. Precis som han hade gjort började jag att lipa när jag såg/hörde dem. Jag vet inte hur många gånger jag har sett klippen nu och jag blir lika berörd varje gång. Det är verkligen fascinerande när en person kan sjunga en text och få en att tro på varje ord som framförs. Det är något unikt. Jag hade en liknande känsla när jag första gången hörde Adele. Låt mig ge er Ella Henderson: 

 

 

Det är också fantastiskt att uppleva responsen från publiken och juryn, men lika mycket hur denna Ella själv tar emot allt som sägs. Hennes ödmjukhet är lika enorm som hennes röst är. Jag lyssnar till klippen nu när jag skriver och tårarna trillar ner för kinderna ännu en gång.

 

Låt nummer två är i ett senare skede i samma tävling.

 

 

Jag tänkte först när jag såg vilken låt hon skulle sjunga: Va? Den? Det är ju ingen bra låt. Men Ella förmedlar något med den som Cher aldrig lyckades göra. Helt magiskt. Jag längtar efter en platta med den här underbara rösten som jag kan lyssna på om och om igen.