Åh vad jag längtar tills jag får heltidslön igen. Det blir från och med maj. Innan dess är jag aningens vingklippt ekonomiskt. De där lådorna som står ouppackade stör min ro, men innan jag har köpt garderober är det ingen idé att packa upp dem. Det finns ingenstans att göra av sakerna. Och köpa garderober kan jag inte göra förrän jag har pengar.

En del i att jag inte kommer igång med målandet är lådorna. Av någon anledning har jag svårt att måla när det är rörigt omkring mig. Jag funderar på om det hjälper att flytta dem. Nu står det några i varje rum. Om jag packar ihop dem och ställer alla i hallen kanske jag kan lura hjärnan att jag har ordning.

Framför allt har jag en tavla som jag verkligen vill få färdig. När mina vänner förlovade sig köpte hans mamma en tavla av mig att ge dem. Den tavlan var inte målad då, men strax innan jul började jag på en som jag tänkte mig skulle bli deras.

Ikväll hade jag dem på besök. Så himla gott! De fick syn på den påbörjade tavlan och kommenterade den. Uttryckte att de verkligen gillade den. Färgen och ljuset. De blev glada när jag sa att jag målar den till dem. Så kul! Jag hoppas innerligt att de kommer att gilla den även när den är klar. I annat fall får de välja en annan tavla.

Anledningen att de kom på besök var (förutom att äta kvällsmat och umgås) för att vi skulle titta på deras bröllopsbilder som jag har tagit. Helst skulle jag vilja visa flera stycken, men jag får nog hålla mig. Bilden ovan kan jag visa för jag tror inte att det är en bild som brudparet själva kommer att använda "utåt". Jag älskar den. Det finns ett så fint samspel mellan dem. Skrattet. Tryggheten. Kärleken. Min älskade fina vänner!