Att skruva ihop ett bord



Efter några om och men var det alltså dags. Mitt arbetsbord skulle gå från att vara delar till att bli en helhet. Det första som händer i anvisningspapprena är att jag uppmanas att inte göra detta själv utan att ha någon med mig. Doh!



Vad ska man göra om man är ensam då? Man försöker ändå. Det är inte för inte som en vän kallar mig Kan själv. När jag hade skruvat klart allting förstod jag inte riktigt varför man uppmanades att vara två. Inga konstigheter alls. Skruva på benen på ramen. Skruva på ramen på skivan. Ställ in höjden på benen. Vänd rätt bordet. Klart.



Desto klurigare blev det när jag började med den lilla hyllan som ska sitta på bordet. Trodde jag. Blev mest förvillad av alla skruvar. Insåg snart att man inte behövde vara rymdforskare för att få skruvarna på rätt plats.



En sak jag är väligt glad över är att äga en skruvdragare. Jag fick den av min pappa som inflyttningspresent till mitt första egna boende. Han tyckte väl att man behövde ha en sån. Och nog är det smidigt många gånger. Tjof, tjof så är skruvandet klart.



Slutligen. Så klart. Inte en Ikea-möbel utan att insektsnyckeln åker fram.

Hur resultatet blev? Det får ni se i nästa inlägg. Nu måste jag sticka till jobbet!


Kommentarer
Postat av: Kekke

Eller så betyder bilden på ritningen att du inte får vara sur om du är ensam och skruvar. Eller att du inte ska ha en näsa i pannan …

2012-03-14 @ 12:50:15
Postat av: Sofie - Kreativa latsidan

Hahaha! Om jag hade haft näsan i pannan hade jag verkligen varit förbannad. Vilket öde ...

2012-03-14 @ 13:52:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0