Både igår och idag har jag ringt och ringt och ringt utan att nå fram till dem jag sökt. Sen sa det väl inte plopp, men effekten var som på en ketchupflaska. Alla svarade och mina anteckningspapper svämmar över mitt bord. Jag sitter med tre olika jobb på en gång. I samråd med nyhetschefen kan jag nu lägga två av dem åt sidan och fokusera på det som måste med i morgondagens tidning.

Det där allt eller inget är jobbigt när man är mitt upp i det. Alltså när alla samtal slutar i en röstbrevlåda eller ännu värre - när de vanliga signalerna byts till en sur upptagetton. Man kommer ingen vart i arbetet. Producerar inga artiklar. Mardröm. Tills den där förlösande vändningen kommer och man plötsligt har allt i knät.

Mellan försöken att nå folk har jag passat på att ta vara på bilder och sidor som jag har producerat under min tid på Värnamo Nyheter. Dessvärre minns jag inte så mycket bakåt som har jag gjort, men några större saker från året har jag skickat i mail till mig själv. I min inkorg ligger inte mindre än 14 mail, preppade med foton och pdf:er.

Antal dagar kvar i Värnamo: sju.