Jag rotade fram mitt pass förut för att kolla att det fortfarande är giltigt. Eventuellt ska jag använda det senare i år. Ett pass för en vuxen gäller i tio år. Som om jag skulle se ut som då nu. När jag tog bilden hade jag långt hår. Där emellan har jag klippt av mig håret, sparat ut till långt och klippt av det igen. Jag ska ge er en kort återblick av mina tio år. Mycket är utelämnat som olika relationer och känslostormar.

2001
Jag inledde året med att flytta ifrån mitt föräldrahem som jag i ett och ett halvt år delat med två av mina syskon. Arbetsplatsen jag hade haft under hösten kunde inte erbjuda mer än varannan helg till mig. Jag tackade nej och såg med skräck en lång tid som arbetslös framför mig. Jobbet ville inte bli av med mig tydligen och erbjöd mig några dagar senare en tjänst på 80 procent. Jag tackade ja.

2002
Tragiskt nog minns jag inget specifikt från det här året. Jag jobbade fortfarande kvar på lågprisvaruhuset. Umgicks en hel del med mina kollegor och var även ideell ledare i olika ungdomsgrupper.

2003
Lite som föregående år med tillägget att jag detta år var anställd på 25 procent av Gråbo Missionskyrka som ungdomsledare. Arbetade således 105 procent.

2004
Årets första två månader var väldigt diffusa. 1 mars vaknade jag och kom inte ur sängen. Kroppen totalvägrade. En vecka senare fick jag diagnosen utmattningsdepression. Jag var sjukskriven i ett halvår. I juni åkte jag och mina syskon till Torrevieja, Spaninen. Jag sa upp mig från jobbet och började plugga svenska på Göteborgs Universitet med siktet på att bli journalist.

2005
A-kursen avklarad. Värre med B-kursen. Jag var fortfarande inte frisk och hade kört på för hårt. Tog bara fem av 20 poäng på våren. Sökte journalistutbildningen på Södra Vätterbygdens folkhögskola, men kom inte in. Flyttade ändå från min barndoms håla. Följde min b-plan och läste en skrivarkurs på Högskolan i Jönköping. Oerhört nyttigt för mitt självförtroende.



2006
Slutförde skrivarkursen och sökte på nytt journalistutildningen på SVF. Fick komma på intervju och provdag. Något av det värsta jag utsatt mig för, men jag kom in. Jag kirrade körkortet. Påbörjade så min journalistutbildning och lärde känna fantastiska människor. Bland annat de två som flankerar mig på bilden.

2007
Avklarade två praktikperioder på JP. Blev mer eller mindre lovad sommarjobb, men fick kalla handen när sommaren väl kom. Halkade på ett bananskal in på Värnamo Nyheters sportredaktion där jag fick visa vad jag gick för. Självförtroendet växte ytterligare tack vare Nikke, den dåvarande sportchefen. Studierna fortsatte med inriktning mot tidningsjournalistik.

2008
Under tre vintermånader gjorde jag praktik på VN-sporten. Därefter var det specialarbete som gällde. Jag skrev om svensk damhockey och mötte motstånd mot densamme inom det egna förbundet. Spelarna vittnade om det också. Min äldsta syster gifte sig och för första gången fick jag äran att sjunga solo på en vigsel. Efter utbildningen bar det åter till VN, men den här gången till allmänredaktionen. Under senhösten blev jag erbjuden fast tjänst. Jag tackade ja och flyttade de sju milen från Jönköping till Värnamo.



2009
Liksom 2002 så minns jag inte så mycket från det här året. Inte inledningen av det. Mitt starkaste minne är när jag gjorde slag i två drömmar. Jag ville göra en resa på egen hand och jag ville åka till Italien. Sagt och gjort. Jag gjode bådadera och det var verkligen en dröm. Jag älskar Italien. Bilden är från stället där jag bodde. Alldeles innan resan föddes Skruttan och strax därefter Krabban. Mina goa syskonbarn. I november startade jag bloggen.

2010
Året började med att jag bytte lägenhet. Tillvaron och grannarna blev bra mycket trivsammare. Våren gick till att planera Pragresa tillsammans med en vän. En resa som var fantastisk. Helgen efter att jag kommit hem gifte sig min andra syster. Det blev dans långt in på natten. Jobbet rullade på. I december hade jag min första separata utställning någonsin. Tack vare att jag en tid gått ner till 80 procent hann jag måla mycket. Av 18 tavlor sålde jag tolv. Överväldigande!

2011
Ja, det är ju nu och det är för tidigt att summera än.

Det ovan är någon slags ram. Men livet är ju inte ramen. Livet är allt där emellan. Vardagen. Skulle jag berätta om den skulle inlägget aldrig ta slut och ingen skulle läsa. Bra för minnet dock att göra en liten tillbakablick så här.