Jag och en vän skulle till en liten by ute i skogen idag, men vi hamnade på villovägar. Dock konstaterade vi att det är oerhört vackert ute nu. Vi åkte på en liten skogsväg där träden närmast välvde över grusvägen och på sina ställen hade björkarna fällt sitt guld.

Vi tyckte båda två att sommaren tog slut väldigt tidigt i år, redan innan min semester gjorde det. Då när det hände fick jag lite panik. Ändå är det våren och hösten som är mina favoritårstider, men var sak ska ha sin tid. Jag gillar inte att hösten nallar av sommaren. Hur blir det då i nästa led? Ska våren börja i februari? Men då ska det ju vara vinter.

Sånna tankar kan jag snurra omkring i. Det finns ingen utväg. Det finns inga svar. Bäst är att bara stänga av dem och låta bli dem.

Bilden är från i påskas. Den helgen slog värmen till och fick svetten att rinna. Våra nakna fötter mötte havets skvalpande. Det var så kallt att fötterna domnade. Men det var härligt ändå.

Jag kan längta så enormt efter våren. Varje år likadant. Jag längtar redan nu. Nästan så att det gör ont. En stark orsak är november, december och januari. Jag avskyr dem. Kylan och mörkret. Mest mörkret. Tänk om vi kunde gå från oktober direkt till februari.

Så slår det mig. Jag älskar september och oktober. Två underbara månader. Dem ska jag njuta av så mycket jag kan. Då kanske min tre ofavoritmånader är lättare att klara av. När januari väl är över, ja, då är våren på ingång. Då kan man snart låta havets vågot skölja över fötterna igen.