Jag vaknade tidigt i morse och bestämde mig för att ge mig ut på en skogspromenad. Självklart hade jag svamp i bakhuvudet, men det blev inte mycket av den varan. Jo, jag hittade en hel del kantareller, men de var maskätna. Jag hittade en jättestor och fin. Den tog jag med mig hem och stekte tillsammans med potatis och vitkål. Med stekt ägg till blev det min lunch. Hur som helst så var det underbart septemberväder. Solen strålade och skogen var så vacker. Mossan såg ut som sammet.

Ett fallet träd med sina armar sträckta i skyn. Som ett skelett. Mossan har tagit vid och stammen var nersjunken till hälften i marken.

De här svamparna måste älska sin stubbe! Däremot verkar de inte gilla barken lika mycket, för den tränger svamparna ut.

En bit in i skogen öppnades landskapet för denna kraftledningsgata. Något som jägarna tagit tillvara på. Här stod jakttorn i långa rader. Jag klättrade upp i ett av dem.

Där satt jag en bra stund och njöt av både den värmande solen och den härliga utsikten.

På väg tillbaka gick jag förbi den här tallen. Längst ner var det en stam, men en bit upp delade den sig i två som sträckte sig långt upp mot himlavalvet.

Varje gång jag kommer ut i naturen känner jag att jag borde ta mig ut oftare. Det är otroligt skönt med all frisk luft och suset av vinden som ruskar i kronorna högt över huvudet. Alla fina färger och former. Så mycket som kameran inte kan fånga, som måste upplevas. Batteriladdning.