Idag hade jag förmånen att få följa med ett lag ut på premiärdagen för älgjakten. Det var ett jobb för tidningen och även en fotograf var med. Vi delade upp oss. Fotografen följde med och satt i ett jakttorn och jag följde med på drev. Ett beslut jag i efterhand är mycket nöjd med. Sjävklart hade även jag en kamera med mig. Jag följde med den här mannen E och han lufsade fram bland stubbar, vattenpölar och sly som om det var plan asfalt. Höga knän var det som gällde.

Drevet bestod av fem man och vi gick en bra bit genom skogen mot raden av jakttorn där jägarna stod redo. Plötsligt hejdade E mig med en lyft hand och så pekade han framåt. Där sprang en ungtjur. Han sa tyst i radion att älgen var på väg mot pass sex. Där stod N redo och bam, bam, bam, bam sa det. Mitt hjärta hamrade. Det var så spännande.



N hade öppen sikt och första skottet tog i lungan på älgen. Som brukligt är efter att man har fällt en älg satte E en grankvist i hatten på N.



Redan när N blev tilldelad sitt pass påmindes det om att det var på det passet han fällde en älg föregående år. Träff två år i rad alltså. Inget han verkade vara missnöjd med. Dock är det nu som det riktiga arbetet börjar.



Älgen ska tömmas på sina inälvor. N får hjälp av R som stått på pass sju. Älgen var en seg rackare och även R fick sätta några skott från sitt håll innan älgen dunsade ner. Jag såg inte händelsen där jag stod, men att älgen traskade runt såg jag.



Kolla röret! Luftröret. Tänk, det måste vara så att vi efterliknat naturen när vi tillverkat saker. Precis så där finns det plaströr som ser ut. Hårt som sjutton också. Jag kände inte på det, men N visade genom att knacka på det.



För att få ut innehållet snittas älgen i buken. Det vill till att inte perforera magsäck, urinblåsa eller tarmar vid ingreppet, eftersom man inte vill ha all den skiten i buken.



Det som väller ut är magsäcken. Enormt stor. OBS värre bild kommer.



Stundvis hade N halva armarna in i älgens buk för att kunna skära loss de senor som inälvorna är fästa vid.



Ett slitsamt, kladdigt och tungt arbete som varje jägare måste kunna göra. "Regeln" är att den som skjuter älgen får tömma den. Inte mer än rätt kan man tycka.



Här är innehållet. Stort som as. Jag var tveksam innan om jag skulle kunna titta på allt det här, men det var som N sa:
- Man får stänga av hjärnan.



Medan N och R jobbade med älgen hämtade E traktorn med kärra och kran.



Älgen lyftes upp med ett griptag om halsen.



Sen skars de ädlare delarna av. Urinet sprutade. Det tömmer man för att inte få det i köttet.



Jo, jag letade medvetet efter några riktigt makabra bilder. Det är svårt att låta bli. Hanteringen blir så grov på något vis. Fast fascinerande. Klart att skytten och de andra var nöjda, men inte på ett överdrivet vis.



Älgen lyftes upp på kärran och kördes till E:s gård där den sedan flåddes och styckades. Då var jag tyvärr inte kvar.

Jag har aldrig varit på älgjakt tidigare trots att min pappa är jägare. Det har aldrig blivit av. Det var intrerssant att se och det här gänget var härliga att följa med. Alldeles efter att N satt skotten i den här älgen hörde vi skott från ett annat torn. Tre stycken. Efter några minuter hördes ytterligare ett skott. E trodde först att det var ett extra dödande skott på älg två, men det visade sig vara ett enda dödande skott på älg tre.

Alltså lyckades jaktlaget fälla de tre vuxna djur de hade tillåtelse till redan på premiärdagens första drev. Kvar var att skjuta fyra kalvar. Vid återsamlingen sa E till de andra att han redan bokat mig för drevet nästa år. Han var övertygad om att jag förde jaktlycka med mig.