Under journalistutbildningen blev det en del pokerspelande. Vi hade en fantast i klassen, en som numer jobbar halvtid som journalist och som resten av tiden (säkert mer än resterande halvtid) livnär sig som pokerspelare. Jag har själv inget tålamod för poker och var sällan med och spelade. Emellanåt var jag dealer för det var ändå trevligt att finnas med i rummet där det enda ljuden stundtals var plockandet med marker eller en lätt dunk i bordet.

Vid det här tillfället valde jag kameran som öga. Eftersom jag inte ville störa med blixten och ljuset var allt annat än tillräckligt valde kameran långa tider. Jag trodde inte att det skulle bli några bra bilder, men efteråt var det de "sämsta" bilderna som var de bästa.

Den långa tiden skapar spökhänder som far över den gröna filten. Den översta bilden får stå som en kontrast till de följande tre.