Min älskade kärleksört har blivit lite av en följetong här i bloggen. Denna fantastiska blomma som lyser när hösten är ruggig och grå. Likaväl som den matchar träden som brinner. Den blommar länge också. I flera månader.



När jag planterade den förra vintern växte små tingliga armar ut. Bilden till vänster tog jag i september förra året. Stjälkarna är tunna som spagetti och kanske 15 centimeter långa. I våras planterade jag blomman i en stor hink och där tog den sig verkligen rejält. Bilden till höger är från juni i år.



Jämför tingeltanglet ovan mot det här! Den ser ju ut som den ska! Bortsett från att frosten har varit på den och gjort bladen lite ledsna. Helt ogröna är väl inte mina fingrar även om det inte lyser grönt om den. Kom på för någon dag sedan att jag nog inte vattnat mina inneväxter på två månader. De lever. Det är väl huvudsaken.