Den här typen av motiv har jag länge varit allergisk mot. Stendött. Inget liv. Trist liksom. Framför allt den nedersta. Det blir ingen dynamik. Om man ändå fotat från sidan eller vinklat kameran ... Men nyligen har jag börjat gilla det mer och mer. Det är väl inte så konstigt med tanke på att jag älskar ordning och reda, men också linjer och tydliga former. När verkligheten blir grafisk.

Det här sätter igång min fantasi. Trappbilden får mig att associera till döden. Att gå mot ljuset. Men jag blir också nyfiken på vad som finns där uppe. Den andre bilden får mig att tänka att här är det ordnat och prydligt arrangerat. Som om hela salen väntade. Jag gillar lampornas reflektioner i tak och backe. Båda bilderna är från Konserthuset i Göteborg.