Blå timmen



I skymningen lämnar jag dig
reser ensam vidare

Rälsen för mig
bort, hem

Solens sista brand
i höghusens fönster
blänker som sorgsna ögon

Rutan mot min panna
är kall

Blå timmen infaller
inte bara i mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0