Ålder. Det är en konstig sak. Jag är 29 år, 10 månader och vad...21 dagar? Vad säger det om mig? Egentligen. Det finns så många människor som hävdar sin ålder i tid och otid. Jag är äldre än dig! Du är yngre än jag! Och sen? Man är inte sin ålder. Man är sina erfarenheter. Några år hit och dit gör ingen skillnad.

När jag var 23 år gammal gick jag in i väggen. Jag tror inte att det är så vanligt för 23-åringar att göra det. Det tvingade in mig i ett nytt tänk. Jag var tvungen att omvandla hela min världsbild. Nu, snart sju år senare, börjar jag känna att jag har kommit ut på andra sidan. Det är en fräschare, gladare och klokare Sofie som tittar ut, full av nyfikenhet på världen.

Den här tiden fick mig att mogna. Jag har utvecklats enormt. Men eftersom mitt fokus har legat på detta - att hitta en rimlig nivå av arbete, fritid, sömn, mat och social aktivitet - har jag fallit efter på andra områden. Därför tänker jag att man har olika mognad för olika områden i livet.

Jag har alltid avundats de människor som slår igenom som författare, artister eller egenföretagare i tidig ålder. Nu tänker jag istället att jag med mitt långsamma yrkesliv ligger före på andra områden.

Det här nya tänket har gjort att jag släppt min åldersnoja. Jag är snart 30. Jag är singel. Jag bor i Värnamo. Det är kanske inte vad jag hade tänkt mig när jag var 20. Men till skillnad från då så gillar jag mitt liv och jag gillar mig själv. Den utvecklingen har ingenting med ålder att göra. Jo, kanske, men inte i ålder som siffrorna 20 och 30.

Dessutom kommer vi alla att dö någon gång. Precis som de stackars fiskarna i hinken. Och döden bryr sig verkligen inte om någon ålder - så varför skulle livet?!