Det finns säkert en bunt med människor som skulle bli glada för ett brev från banken med en avtalad tid för att snacka om framtiden. Det vill säga sparkontot inför pensioneringens dagar. Själv blir jag bara skitförbannad.

Datum och klockslag var ditplitat för hand på ett i övrigt dataskrivet brev. Därefter följde en lista med vad för saker jag skulle ha med mig. Det orange kuvertet, pinkoden till PPM, försäkringsbrev, kontoförteckning över eventuellt sparande i andra banker.

Jada jada.

Eller med andra ord: LÅT MIG VARA!

Om jag inte kunde den utsatta tiden skulle jag höra av mig. Bollen är min. Jag måste agera. Arg! Om jag vill ha ett möte med banken där vi går igenom mitt sätt att hantera framtiden så bokar jag ett sådant möte själv. Jag är medveten om att många tycker att det här är fantastiskt och förmodligen tycker de också att jag är knäpp som inte fattar det. Men, som med allt annat i livet vill jag bestämma själv.

Jag har funderat mycket på det här med att spara till pensionen. All reklam, alla som tycker. Jag kanske också borde. Nästa tanke som kommer är alltid densamma. Vem vet hur länge jag får leva? Jag kanske aldrig blir pensionär så varför spara pengar till dess? Jag vill leva nu!