Jag har skrivit det förut. Man kan inte planera sin framtid. Det är på gott och ont. Helt klart är att livet blir roligare. Mer spännande. När man minst anar det kan en ny utmaning knacka på ens dörr. Valet är att öppna eller att låta bli. Det är inte alltid helt lätt att välja. För min del brukar svaret komma i sista stund. Precis samma är det med lösningar. Alltid i sista stund.

Igår hade jag ett samtal med min bästa vän. Det var ett av de jobbigaste samtalen jag haft. Samtidigt ett av de bästa. En av sakerna jag insåg efter det samtalet är att det är väldigt bra att ibland förlita sig på en annan människas omdöme. I alla fall när det är en person som känner en väl.

Man tror sig veta bäst om sig själv, men saken är den att när jag vill något väldigt mycket tenderar jag att sluta vara objektiv. Jag bortser från saker som inte är bra. I två veckor har jag haft svårt att sova. Tankarna har farit fram och tillbaka och det har inte varit någon ordning alls i skallen. Vännen bekräftade mina outtalade farhågor. Hon såg allt det dåliga som jag bortsett från.

Den klarheten jag kände efter det samtalet var verkligen befriande. Jag sov hela natten utan att vakna en enda gång. Jag känner mig lite tom. Så är det alltid när det är dags att gå vidare.

I morse när jag vaknade fick jag den här tanken: där en dörr stängs öppnas ett fönster. Och det fönstret öppnades i söndags.