Hur långsam kan man vara utan att vara död?! Förra veckan var magen kass så då hade jag en ursäkt för att ligga på soffan och päsa i tre dagar. Det enda vettiga jag fick gjort då var att tvätta och diska. I lördags bakade jag, men det blev halvbra.

På kvällen åkte jag till bästa M och firade hennes födelsedag tillsammans med hennes sambo och deras föräldrar. Vi strökollade på inte mindre än tre filmer samtidigt som vi dividerade om livet. Jag stannade över och igår förmiddag åkte jag till Växjö för att hälsa på en vän som fick barn för fem månader sedan.

Det var ett kärt återseende. Vi har inte setts sen i maj! Galet vad tiden rusar iväg ibland. Skönt att tjata igenom tillvaron och framför allt kul att se lillkillen. Med en bebis i sällskapet behöver man varken prata eller göra något. Det räcker att bara titta och förundras över det lilla livet.

Eftersom jag förmodligen får besök imorgon (eller onsdag) så måste jag städa idag. Annars kan jag inte med att öppna dörren. Ikväll ska jag nämligen till Jönköping och stannar där över natten, så ska det vara ordning imorgon måste det fixas idag.

Jag fattar inte hur jag efter alla den här tiden till ingenting ändå lyckas mösa ner mig till ännu mer göra ingenting. Borde man inte få panik i allt stillasittande?! Hur sjutton kan man känna sig trött efter att ha sovit som en klubbad säl i tio timmar?!

Ta tag i dagen kanske. Inte genom lust utan genom vilja. Så får det bli. Basta!