Idag när jag kom till jobbet kändes hela kroppen konstig. Ögonsmusklerna ville liksom helst fälla ihop locken, musklerna i armarna var skakiga och hjärnan lyckades inte reda ut alla beslut jag behövde ta. Det tog en stund innan jag kom på att jag ju hade migrän hela dagen igår. En eländig en som inte släppte förrän efter tre tabletter. Fast den släppte aldrig helt. Den blir lättare. Illamåendet försvann, men den där värktaggen satt kvar.

Dagen efter migrän är jag alltid rätt spak. Förutom ovan nämnde tilltag kände jag mig helt stingslig. Som en kobra med pms. Och jag brukar inte vara särskilt utåtagerande när jag har pms. Idag kände jag inte igen mig själv. Jag växlade från sprallglad till explosionsarg på två sekunder. Ena skämtet var roligt, nästa blev jag provocerad av. Stackars kollegor.

Att vi efter lång väntan äntligen började möblera om redaktionen gjorde väl inte saken lättare direkt. Istället för att bli ännu mer ilsk på alla människor jag ringde som inte behagade svara hjälpte jag till att flytta skrivbord, hyllor och pärmar istället innan lunch. Efter att jag fått mat i mig stabiliserades mitt humör något.

Lustigt det där, när man blir förvånad och överraskad över hur man reagerar på saker.

Nu ligger jag i soffan med datorn på magen och känner mig helt slut. Kanske skulle sova en släng innan kvällens handbollsmatch...