När lycka stavas fynd
Den här månaden borde jag har köpförbud för va det än må vara och när en vän fråga om jag ville följa med till Erikshjälpen idag kände jag mig kluven. Det är svårt att gå där och titta utan att handla. Jag följde med och det kan jag tacka min lyckostjärna för (om jag nu hade någon sådan). Anledningen till denna enorma glädje jag känner stavas fynd. Ja, för de sanna fynden görs på loppis och inte på rea i valfri klädkedja, om du frågar mig.
Jag brukar alltid kolla bland blusar och klänningar när jag går på loppis. Det är där som intressanta saker brukar dyka upp. Jag bläddrade lite slött för jag fick syn på en prickig klänning, men den var inte i min storlek. Men så fick jag syn på något grönt och drog fram den här fantastiska skapelsen. Jag skulle gissa att den är tillverkad på 60-talet eller 70-talet därför var det bara bra att den var en storlek för stor. Större chans att den skulle passa då, eftersom äldre kläder har en tendens att vara små. Och så är jag ju inte särskilt liten heller...
100 kronor var den prissatt med och jag fick lite ångest. Varje tjuga jag har är viktig den här månaden, men jag kunde inte släppa denna. Däremot lät jag bli två superbilliga Kockumsprylar. Den klassiska skopan och ett halvlitermått. Så fort jag släppte dem dök två kvinnor på varsin pryl. Nästan slogs om den.
Jag provade inte klänningen. Kände på mig att den skulle passa. Upptäckte också att den har fickor i sidorna. Alltså inte bara snygg utan praktisk också. Klänningen sitter precis som jag skulle önska att den gjorde. Den vita jackan jag köpte till ett bröllop förra året blev pricken över i. Lycka!
Någon, förresten, som vet mer om det finska märket Marketta? Hör av er!