Jag har så många drömmar, så många saker jag vill göra och så många platser jag vill se. Ibland blir jag alldeles snurrig av alla tankar på vad som kan tänkas finnas i framtiden och jag kan bli smått galen för att jag vill fram fortare än vad den faktiska tiden tar mig. Jag kan bli närmast desperat för jag vill veta vad som väntar bakom nästa krök, och jag vill veta nu!

Jag har med åren insett att jag har ett enormt behov av förändring och utmaning. Det behöver inte vara stora saker, men när livet rullar i samma takt och i samma banor för länge blir jag tokig. För att inte tala om hur jag blir när en förändring eller utmaning ligger strax framför mig i tiden.

Det blir svårt att bärga sig, ändå är det bara att vänta som gäller. Det blir som en drog. Eller som att vara kär. Jag vill att alla människor ska dela min entusiasm och jag vill berätta för hela världen om detta enda som brinner i mitt hjärta.

Allra värst blir det när jag vet vad jag vill, men själv inte kan styra över utvecklingen. Oh my, vilken plåga. Gränsen mellan att bli peppad att visa sitt bästa och att ge upp är farligt tunn. Ibland när jag verkligen, verkligen vill något kan jag bli så rädd att misslyckas att jag helt enkelt skiter i att försöka. Det är en riktigt dålig egenskap. Som tur är har jag med åren lärt mig att forcera det hindret när det uppstår.

Ibland är inte målet viktigast, utan drömmen. Drömmar är det som för oss framåt. Så - dream on!