Idag återvände jag till jobbet efter tre dagars julledighet. Det var en märklig känsla att komma ut på parkeringen i morse. Det var helt öde och tyst. Kände mig som den ensammaste människan i världen. Är det ingen som jobbar, tänkte jag.

Väl på jobbet var det också lugnt. Vi satt fyra personer vid det stora morgonmötesbordet. En stund senare föll en väldig trötthet över mig. Underligt med tanke på den lugna helgen och all sömn jag fått.

Ytterligare en timme senare sa det typ pang i skallen. Den där guppande känslan i svaljet. Illamåendet. Hej migrän.

Jag gjorde klart det jag höll på med. Det var svårt att formulera textraderna. Väl hemma fick jag i mig lite mat innan jag stöp i säng. Vaknade bara för att somna om. När jag vaknade andra gången hade jag sovit i tre timmar. Hade kunnat sova mer, men jag vill inte ligga vaken hela natten så jag tvingade mig själv till vakenhet.

Skallebanket är kvar plus en krypande känsla i halsen. Måtte jag inte bli sjuk! Jag har varken tid, lust eller ork till det. Nu ska jag i alla fall lämna sängen och se om jag kan få något i mig. Har inte ätit sedan elva i för middags ...