Att jag gillar hus kan ju knappast ha undgått någon. Det lustiga är att jag har en tendens att se husen på ett annat sätt när jag är utomlands. Eller mer som att jag ser dem. Annars, hemma, är jag som blind för dem. Det är väl nästan självklart att det finns häftiga fasader och stora kontraster även i städerna i Sverige. Fast helt vanligt är det inte. Allt för ofta får låga träkåkar från förra sekelskiftet eller tidigare ge plats för nya byggen. Så är det i alla fall i Värnamo. Det är synd. Med husen försinner stadens historia.

Om de gamla husen finns kvar är det för att någon varit smart nog att märka dem. Kulturminne. Eller för att man inser att det finns ett slags kommersiellt värde. Marknadsföring. Turistmagnet. Som Haga i Göteborg.

På Las Palmas tycktes det mig inte finnas någon direkt ordning. Kring shoppingstråken stod husen både tätt och högt och de flesta verkade relativt nya. Bara några kvarter ifrån stod palatsliknande byggnader intill fallfärdiga kusiner. En märklig syn.

Fasaden på bilden ovan tycker jag är oerhört vacker trots sin risighet. Det finns en kärlek och ett skapande bakom. På motsatta sidan av gatan fanns en fasad av helt annan karaktär. Som nästan gör mig spyfärdig. Bara för att den krockar med sitt sammanhang. Någon annanstans hade jag gillat den. Fast jag gillar att den är där också. På något bakvänt sätt. För den starka kontrastens skull.