Dag två inleddes med att brorsan och hans sambo kom på fika hos syster där vi bodde.



Skruttan sitter i mitt knä, håller i kameran och fotar sina föräldrar.



Årets Way out west-logga är så vansinnigt snygg!



Kass bild, jag vet, men ville visa att jag var på Säkert! Galet vad bra hon var! Hennes lite torra mellansnack gör hennes texter och låtar ännu starkare. Efteråt ångrar jag att jag satt längst bak och lyssnade istället för att stå in i gänget och dansa. När hon avslutade med "Allt som är ditt" som jag inte trodde att hon skulle spela hade jag väldigt nära till tårarna.



Wiz Khalifas låtar hade skönt gung så jag stannade till för att lyssna ett tag innan jag gick vidare ...



... för att lyssna till Jönköpings stolthet Loney dear. Han bjöd på nästan bara nytt material. Kul! Längtar efter det albumet för det lät verkligen bra. Hade dock hoppats på att han skulle spela några fler av låtarna från förra plattan som jag älskar högt.



Tänk att jag från början inte gillade hans musik och röst. Ofattbart nu när jag gör det.



Tiesto fick hela Slottsskogen att dunka och jag tror att varenda människa som var inne på området åtminstone vickade på en och annan höft. Vilket ös! Vilken dj! Vilken dans!



Kanye West fick avsluta mitt Way out west i år. Pampig back drop.



Medan scenen fylldes av dansare gjorde Mr West själv entre genom att bli upphissad i en lyftkran med bolmande rök omkring sig.



Dans, dans, dans. Jag hade träningsvärk efteråt. Gött. Det hade kunnat vara en fulländad spelning om Kanye hade låtit bli att predika i slutet av flera låtar. Det blev lite väl amerikanskt och kladdigt. Framför allt dog stämningen av hans babbel. Resultatet blev en berg- och dalbanespelning.

Mina förväntningar inför festivalen var inte så höga. Mest ville jag gå för att Robyn skulle spela, men så här efteråt måste jag säga att det var en grym festival även detta år. Ser fram emot nästa redan nu.