Jag har hört från flera håll att Rusarebo äng ska vara ett vackert ställe och min vän M tog mig med dit så att jag fick se och uppleva det hela. Ja, det var verkligen vackert. Bara namnet i sig! Rusarebo äng är ett naturreservat på tre hektar och det förvaltas av länsstyrelsen. Vi avslutade skogspromenaden med att sitta på en brygga och bada fötterna i Hindsen. Fin dag.


På Länsstyrelsens i Jönköpings läns hemsida kan man läsa följande:

På Rusarebo äng finns de flesta av vårt lands "ädla" lövträd: alm, ask, lind och lönn. Utöver dessa typiska lövängsträd finns också flera stora bestånd av bok. Boken var förr betydligt vanligare än den är idag. Sedan 1700-talet beräknas bokskogsarealen i Värnamotrakten ha minskat med mer än 90 procent. Inom Rusarebo-området finns bokarna främst i den södra delen.

Bland andra intressanta växter kan nämnas den blekskära vätterosen, blåsippan, gullvivan, nattviolen, tandroten och trolldruvan. I rasbranterna bor grävlingen och har man tur kan man få se den komma lufsande bland bokarna.

Under våren och försommaren sjunger grönsångare, svarthätta, lövsångare, koltrast och trädgårdssångare.

Följer man stigen från parkeringsplatsen vid Tagels gård, kommer man först in i en tät och vacker bokskog. I reservatets södra del finns också "Kyrkan", ett område med rasbranter och grottbildningar.

Längre norrut övergår bokskogen i öppna lyckor med rik blomsterprakt. De egentliga lövängarna börjar vid den stuga som ägs avVoxtorps hembygdsförening . Ängarna sträcker sig norrut till den plats där den gamla gården låg. Här står en mäktig, tidigare hamlad alm med cirka 5,5 meters omkrets. Området kan även nås från en parkeringsplats cirka 100 meter öster om reservatet.