Mitt mål var att komma iväg vid 14 till Jönköping igår. Jag skulle träffa familjen vid 16, men hade några ärenden att uträtta innan. Jag blev (min vana trogen) sen och kom ut till bilen 14.30 och ser till min fasa att det är punka på ena framdäcket. Under en sekunds betänketid hann jag lura på att byta däcket eller om jag skulle gå in och kolla upp tågtiderna. Svaret blev att jag stegade ner till stationen.

Det var rätt val. Tåget stod på stationen och skulle avgå tre minuter senare. Tur! Eftersom Krösatåget tog dubbelt så lång tid som att köra bil (jag fattar att Värnamoborna så ofta tar bilen...) hann jag fram till Jönköping precis i tid för mötet med familjen. Tar reda på att sista tåget hem går 20.25. Vad är det för dålig tid?! Återigen: Jag fattar varför så få åker tåg. Jag skulle ju inte hinna höra färdigt Marias föreläsning, som var huvudanledningen till att jag åkte.

Jag ringer en vän och frågar om jag får slagga på hennes soffa. Det går bra. Hon har till och med en tandborste till mig. Vi gick upp 06.10 i morse och begav av oss i bil mot Värnamo strax före sju. 07.30 släppte hon av mig hemma. Trött som jag var gick jag och la mig och toksomnade. Vaknade av telefonen vid 10.30!

Sitter nu, två timmar senare, i soffan och är alldeles omtumlad. Det här dygnet var det knasigaste på länge. Nu ska jag dessutom ladda om och ta mig till jobbet. Bilskrället vill jag inte tänka på... Usch, jag hatar verkligen när bilen krånglar. Hur sjutton har jag fått punka?! Jag körde bilen i söndags och då var det inga problem och så puff.

Ja, hopp! Tur att det var ett vinterdäck som pajade i alla fall. Annars hade jag blivit än mer knäckt.