Jag har alltid fascinerats av väder som går åt det extrema hållet. Det är mäktigt när vinden tar i så man får svårt att stå still, eller när den välter träd och slår sönder saker i sin väg. Det är häftigt hur hårt regnet kan falla. Så att det studsar mot marken. Svämmar över åkrar. Sväljer stränder. Det är förunderligt hur snö kan stänga inne och isolera människar från sin omvärld.

Självklart är allt elände som följer inte lika roligt. Tur nog så var vädret som lockade fram de här regnbågarna inte i närheten av ovan beskrivna. Ett stillsamt regn samtidigt som solen strålade genom molnen. Det räcker. Den nedre var väldigt skarp och gick inte att missa. Tyvärr är den inte lika färstark på bilden, men jag riktigt såg hur bilister runt omkring mig stannade till och spanade mot skyn. Precis som jag själv gjorde.

(Martina gjorde mig uppmärksam på i sin kommentar att ett öga blänger ner i övre vänstra hörnet på bilden. Det hade jag själv inte sett! Onda ögat?! Jag tog bilden genom vindrutan på bilen. Mitt öga. Mitt fel. Men det blev ganska kul. Om än lite läskigt.)