Vad är egentligen svenskt?!

Apropå det här med vad som är svenskt så har Göteborgs-Posten en fantastisk artikel på nätet. För att göra det enkelt har jag klippt in den här nedan.

 

 

Inte mycket ursvenskt i Sverige

"Små grodorna...", prinsesstårtan och elljustaken. Svenskt så det stänker om det. Men många andra äktsvenska traditioner och mat finns inte.

Sverigedemokraterna och högerextrema partier talar om vår gemensamma svenska kultur och vikten av att bevara Sverige svenskt. Men vad är egentligen svenskt? Inte så mycket visar det sig när man börjar rota efter rötterna till våra kära traditioner och maträtter.

Har vi någon maträtt som föddes i Sverige?
- Nej, inte vad jag vet, kanske nordiska eller skandinaviska rätter men inte specifikt svenska, säger Jan Öjvind Swahn, professor i folkloristik och matskribent.
Gravlax, inlagd sill och lutfisk var ursprungligen en metod för att bevara maträtter som vi delar med andra länder. Samma gäller renskav och andra rätter av ren - renkött har stått på menyn även i grannländerna.
- Lutfisk betraktas i Danmark som ett exempel på svenskt barbari. Men det är inte specifikt svenskt alls. Lutfiskblöta källare fanns redan omtalade i Köpenhamn redan på 1500-talet. Norrmännen torkade bergfisk och höll hela Norden med fisk till jul. I Köpenhamn fanns det till och med ett yrke som kallades fiskblötare.

Och vårt stekta lilla köttklot?
- Köttbullar är en av de vanligaste rätterna som finns världen över. Det finns så mycket föreställningar om nationalrätter och landskapsrätter och gud-vet-vad. Men vem som rullade den första köttbullen lär vi aldrig veta. säger Jan Öjvind Swahn.
I mitten på 1800-talet kom köttkvarn och den vedeldade järnspisen med en tillhörande ugn. Plötsligt gick det att mala köttet och laga mat på platta och i ugn samtidigt - något som satte fart på dagens köttbulle lite varstans.
Dessförinnan lagades maten över öppen eld och i en enda bytta.
- I den kokade man vegetabilier och animalier samtidigt. Som till exempel rotmos med fläsklagg, får i kål och ärtsoppa med fläsk. Det är nordiska rätter som fanns i Skandinavien före vikingatiden.
Kåldomar kom till Sverige från Turkiet och det svenska smörgåsbordet har sina rötter i det ryska brännvinsbordet.

Surströmmingen då?
- Att konservera genom jäsning och syrning har sedan länge funnits i länder i både i Europa och Asien och är en kvarleva av den metoden. I Norge kallas det rakefisk.

Norrlandspölsa?
- Namnet är svenskt men idén finns överallt.

Kräftor?
- Ja, att vi äter kalla kräftor kan vi kalla skandinaviskt för i övriga världen äter man dem varma.
Prinsesstårtan är med säkerhet svensk.
- Den hittade prinsessorna på när de gick på hushållskola i Stockholm för det högre ståndet på 1920-talet. Men då var den lika ofta rosa som grön.
När det gäller midsommar och jul har vi hämtat traditionerna från Tyskland men även England och USA.
- Den förste svensk som såg en julgran var en soldat i samband med slaget vid Lutzen när han vårdades hemma hos en familj, säger Jan Öjvind Swahn.
Inte heller folkloristen Tora Wall hittar särskilt många garanterat äktsvenska företeelser och traditioner. Men det finns undantag:
Julens elljustake är inte bara ursvensk - den är urgöteborgsk. Staken uppfanns av en Oskar Andersson år 1934 när arbetade på Philips reservdelslager i Göteborg. Andersson tog julgransljus och placerade dem rätt och slätt i en vanlig sjuarmad ljusstake.
1939 lanserade Philips den första elljustaken i affärerna.

Garanterat svensk är också barn- och leksången, "Små grodorna". Den har ursvenska rötter och kanske till och med västsvenska. Mycket tyder på att den är skapad på Nääs slott utanför Floda.
I samband med den nationalromantiska vågen kring sekelskiftet arbetade gården för att bevara svensk slöjd men snart kom det även att omfatta sång- och lektraditioner.
- Sången har fått en otrolig spridning över världen. Troligtvis skrevs den av en kvinna som hette Inez Mallander, säger Tora Wall, folklorist vid Nordiska museet i Stockholm.
Sången finns med säkerhet med i en sångbok från 1926 men kan ha publicerats ännu tidigare.

Artikelförfattare: Pia Svensson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0