Lördagen började med att jag gjorde mig fin, åkte till Jönköping och repade inför giget med Nina Ingemarsdotter. För att vara på en utomhusscen, som spelningen var, gick det bra. Jag försökte få mamma och pappa att komma dit, men det väntade på syrran som skulle komma till dem med skruttan så mamma föreslog att jag skulle komma dit efteråt. Så blev det också.



Syrran hjälper pappa med att få upp fläkten i det nästan klara och helt nyrenoverade köket.



Mamma bläddrar i en tidning.



Skruttan får mellanmål.



Sen begav vi (syrran, pappa och jag) oss ut i skogen för att leta efter det gula guldet. Jag har velat komma ut i skogen i flera veckor för att leta efter kantareller, men eftersom jag inte känner till skogarna här omkring där jag bor har det inte blivit av. Det är svårt att bara bege sig ut på måfå.



Till att börja med hittar man mest de där svamparna som är förföriskt vackra, men som man ska låta bli.



Men så plötsligt står den där och lyser. Kantarellen. I all sin prakt.



Och efter en stunds letande hittar man guldgruvan. Plockandet blir febrilt, som om någon annan skulle ta svampen för en annars. Lyckan är total!

(Det är inte så mörkt på riktigt och det är inte månen som lyser i bilden. Dock var det för mörkt att fota utan blixt och "månen" är en upplyst vattendroppe.)



Sen kommer det tråkiga: att rensa. Mamma stickar istället.

Nu ligger en påse kantareller i min kyl. Kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska äta dem. Ska jag göra en soppa. Steka och lägga på macka. Ha som tillbehör bredvid en vackert komponerad meny. Jag får fundera en stund till.