Idag har min syster och hennes grabb varit och hälsat på mig. Jag tror inte att det finns en vrå av min lägenhet som killen inte undersökt! När syrran kom in i vardagsrummet sa hon: Det där har jag inte sett innan. Och nej, jag har inte visat hur hyllan ser ut som fylld. Men en bild när den kom upp har jag dock visat. Så här ser det alltså ut. Det är ganska roligt när folk kommer och hälsar på för om de har följt min blogg så vet de redan hur det ser ut. Det enda som brukar förvåna är att mina tavlor är så små! Så jag får väl helt enkelt sluta måla små tavlor och bara göra stora.



Inför förra flytten gjorde jag stora rensningar på saker. Det är jobbigt nog att flytta även utan massa barlast. Det som jag gick hårdast åt var mina böcker. För mig har böckerna varit heliga. Tydligen kan helighet ta slut. Jag sparade bara de böcker som verkligen, verkligen berört mig. Sådana böcker som jag gärna tar fram och läser om. Jag sparade de få diktböckerna jag har samt krönikeböcker. Det som syns på bilden är allt jag har kvar i dessa kategorier. Innan hade jag två välfyllda billyhyllor.

Givetvis har jag en del facklitteratur och "andlig" litteratur. Den har jag i arbetsrummet. Kan ju tillägga att den nedre högen med böcker på bilden dessutom är notböcker. Numer, när jag läst en bok, bestämmer jag mig direkt för om jag ska spara den eller inte. Om inte hamnar den i en kasse med andra saker som får åka till Erikshjälpen när kassen är full. Ett mycket bra sätt att leva. Förhoppningen är att det aldrig blir riktigt trångt i hemmet då.

Jag försöker att inte vara materialist. Fast jag är det, men det enda jag lite grann skäms över är alla mina kläder. Jag har, trots två utrensningar om året, väääldigt mycket kläder. Det är ett behov jag har. Jag dövar mitt dåliga samvete med att det mesta jag köper till hemmet ändå är second hand. Ja, ja.