Det låter helt vansinnigt. Och det brukar personerna tycka som jag ber om hjälp också. De tittar på mig som om jag var lätt dum i huvudet. När bilen sen startar efter några puttar så ser de glatt överraskade ut och tvivlen som riktats mot mig är borta. Till deras uppenbara lättnad.

Det där med startmotorn hände häromdagen. I samband med att jag hade försovit mig till jobbet. Inget bra. Jag vägrade röra bilen på flera dagar. Som jag sa, jag tar det personligt. När min bror var på besök i helgen fick han hjälpa mig enligt anvisningen ovan. Efter en knuff surrade bilen igång som om inget hade hänt.

När detsamma hände i morse höll jag på att bli helt knäckt, eftersom jag var på väg till bilbesiktningen. Som tur var kom det förbi en herre som såg snäll ut och det var han också. Efter två försök startade bilen. Jag körde en runda för att den skulle bli varm lagom till kontrollen. Dock var jag rädd för att stänga av bilen, men det hade jag inte behövt vara.

Jag var inställd på att bilen inte skulle gå igenom och det gjorde den inte. Däremot på grund av andra fel än dem jag själv trott. Fyra punkter. Bilen ska bort. Min förhoppning är att det finns någon som vill köpa den i befintligt skick. Alltså utan att jag behöver laga den. Ny bil ska det bli för min del. Eller i alla fall nyare.

(Jag ber om ursäkt för den suddiga bilden, men den speglar lite känslan jag hade när jag satt där på en bänk och väntade på bilens dom. Det vill säga lätt diffus och illamående.)