Publicerad till varje pris
Jag är med i diverse forum på nätet. På ett av dem, ett forum för skribenter/diktare, har man utlyst en "tävling". Det hela benämns inte som en tävling, men man kan nominera en av sina texter. Alla bidrag kommer sedan att läsas och bedömmas av en jury. Blir man okejad blir man publicerad i en antologi. Man förbinder sig inget, tjänar inget, men blir publicerad. Jag tänkte att jag ska nominera en av mina texter. Helt utan förhoppningar. Går det så går det.
Av alla mina uppåt 700 dikter/texter så var det en som direkt poppade upp i mitt huvud. Jag lägger in den här. Tyck gärna till. Titeln är ju inte dirket lysande. Tips?! Tankar?! Allt tyckande välkomnas varmt.
Minnesbild
Farmor ligger nedbäddad i sängen
Täcket är uppdraget över bröstet
och armarna ligger som stela pinnar
utefter sidorna
Naglarna är välvårdat korta
Det har farfar sett till
Han karvar försiktigt
med sin morakniv
Farmors kinder
är insjunkna
och av den en gång
så resliga kvinnan
finns inte mycket kvar
Jag är fem år
och farmor
det vackraste
jag vet
Pappa och farfar
sitter i köket
Kaffedoften blandar sig
med värmen
och lukten av bondgård
Jag kryper upp
bredvid farmor
Så nära jag kan
Hennes vita vågiga hår
är som rinnande silver
mellan mina fingrar
Hon är sjuk och ska dö
fast ingen
har sagt det
och när farmor ler
mot mig
ser hon redan ut
som en ängel
...
Kommentarer
Trackback
