Har du någon gång lyssnat på när björken tappar sina löv? Du kanske tror att det inte hörs, men det ska jag säga att löv som faller är ett sällsamt ljud. De blad som nu sitter kvar är redan halvtorra och när de faller från sin höjd i kronan och slår emot de nedanvarande kompisarna så hörs det. Som små lätta dunsar. Ett slags knäppande ljud. Stanna upp och hör! Än mer njutbart är att se hur vinden till sist fångar de singlande löven och solen får dem att glimra som guld. Hänförd är det enda ord som kan beskriva min känsla.

Jag åkte hem för att äta min middag idag på rasten. Solen stod lågt och molnen blev så där mörka och skapade en nästintill magisk konstrast till färgen i träden. Jag kan inte se mig mätt på den skiftande färgskalan. Skulle jag någon gång köra av vägen hoppas jag att det är för en sådan sak. Naturens storhet. Det är bara de pompösa orden som kan användas i sammanhandet. Överväldigande. Förförande. Jo, våren sätter sprätt i känslorna, men det är inget emot vad hösten gör med mig. Som sagt. Hänförd.

* Synonymer till hänförd:  bli eld och lågor, svärma, vara förälskad, helt fångad, elektrifierad, gripen, exalterad, fascinerad, berusad och begeistrad. För att nämna några.