I helgen har jag haft den här fina människan på besök. Lördagen blev ett tolv timmars pratmaraton. Det är så gott att ha tid att snacka så mycket. Relationer är vårt återkommande samtal. Det pågår i evighet och kommer aldrig att ta slut.

Efter det sov vi båda som två stenar till halvelva. Med rejäl söndagsfrukost i magen (gröt, smörgås, kokt ägg och te) göttade vi ner oss i soffan och kollade på Love actually. Det är bara en vecka eller två sedan jag senast såg den, men det var roligare att se den tillsammans med någon som också sett den och minns handlingen. Den är för övrigt en av mina absoluta favoriter. Actually. Älskar väven av relationer som alla hänger samman på något sätt och jag gillar dialogen som är ömsom rå, ömsom mjuk.

Därefter hade vi en fotosession med mig bakom kameran och Nina framför. Eftersom vi körde med rejält dämpad belysning blev bilderna gryniga. Jag tycker att det är schysst, framför allt i sepia. Det skapar en väldigt speciell känsla.

Tack fina för en härlig helg!